Den nya staden (2)

Gående på trottoaren möter jag människor. Med undflyende blickar ser nästan alla ner i asfalten, någon har hörlurar instoppade i öronen isolerad från andra. En annan pratar fritt ut i luften som en tokstolle då mössan och den uppfällda kragen döljer mikrofonen.

Det känns lite konstigt att fortfarande se dessa omoderna särdrag. Men ändå har vi vant oss eftersom de fortfarande dyker upp ibland, ser nog lite galna ut allihopa som fortsätter att går runt inneslutna i en nostalgisk mobilvärld?

Kollar min puls som är kopplad till mina kläder som känner av hur jag mår. Ser bra ut, sjukhuset lär inte ringa idag heller! Dock fick indikationer att jag ätit lite för fet mat igår kväll, det var inte bra. Fortsätter jag med det sprängs mina ådror i kolesterol och det är inte speciellt roligt. Fördelen är att jag vet läget och vad kosten gör med mig. Det finns ju piller om som jämnar ut kemin i kroppen, försöker ändå undvika dessa i största möjliga mån.

Får all information i mina nya glasögon och kan också läsa morgontidningen samtidigt som jag promenerar till arbetet. Tidningen rullas upp i glasögonlinsen och det går även att få nyheterna berättade eftersom det sitter högtalare i bågen. Sparar en massa tid och kan vara effektiv när jag förflyttar mig. Brukar gå hem lite tidigare för det finns en möjlighet att göra lite jobb via glasögonen. Lägger cirka fem till sex timmar på effektivt arbete om dagen, det gör att jag får mer fritid. Det gäller att kunna prioritera och inte bli fast i arbetet trots du har möjlighet att bära med dig kontoret där du är. Du väljer själv!

Under ledigheten konsumerar jag mycket kultur. Jag går på trettio till fyrtio konstutställningar i veckan, jag kan se om dem flera gånger eftersom de lagras i mitt minne som är kopplat till den egna konsthallen. Jag har en egen konsthall! Det känns fantastiskt att jag till slut fick bygglov så de kunde operera in ett chip från World Citizens for Cultural Interactivity WCCI. Chipet fungerar som en trådlös mottagare det ger mig möjlighet att ta del av all konst, konserter, teater, böcker och filmer som finns inom WCCI organisationen.

Det börjar bli mer och mer populärt att vara ansluten till WCCI eftersom våra regioner och kommuner inte längre har råd med det gamla sättet att visa konst och kultur. Med facit i hand blev det ohållbart med dessa kolosser till fysiska byggnader som byggdes en bit in på 2000-talet. Det var inte byggnaderna i sig som var problemet utan vad man skulle ha dem till? Till slut gick det inte längre eftersom konstnärerna ändrade sitt sätt att uttrycka sig och konstverken inte längre krävde tak, väggar och golv. Fortfarande känner sig en del av den äldre generationen obekväm att konsumera kultur på det här virtuella sättet men det är som med allt annat en tillvänjnings fas.

Tekniken till trots finns det mindre konstplatser som alternativ där människor samlas på ett gammalt och traditionellt sätt. Fördelen med de små konsthallarna, studior eller konstrummen är att de kan förflytta sig snabbt och ändra skepnad utifrån det tillfälliga behovet. Det är troligen det som gör att de överlever år efter år. Vi kan se att dem som små laboratorier där människor får utlopp för idéer innan man bygger i full skala. När man bygger är det för hela samhället, inte för halva som man gjorde fram till tredje decenniet på tjugohundratalet. Den fysiska och den virtuella världen kopplar ihop sig lättare då människan fortfarande beter sig som ett flockdjur.

Världen har blivit bättre och renare, miljön tar inte lika mycket stryk längre. Vi gjorde ett val, det räddade oss den gången…

Annonser